Tankeställare
"Everybody is somebodies sombody"
Tror ni att varje människa än ämnad för en annan människa och att de tillsammans ska leva lyckliga ever after eller är det bara få lyckliga människor sm får pröva på den "sanna kärleken"? Ska alla andra gå vilsna runt och runt tills man inser att de är ensammna?
Jag tror att när man hittat en person som man tycker om och vill vara med så bör man ta chansen oavsett vad man har för ursäkter till att saker och ting inte skulle fungera såsom att jag har för mkt saker som händer i mitt liv, jag är inte redo för ett nytt förhållande, jag har inte tid osv. Ibland får man bara en chans att göra saker rätt, sen rätt var det är så vänder dem personerna en ryggen till för de inte orkar vänta på att du ska göra de sakerna som var så mycket viktigare. Kärlek handlar om prioritering, inte om att offra allt man har, inte om att lägga om eller ändra sitt liv för en annan människa utan det handlar om att finnas till. Inte 24/7 utan när personen behöver det som mest. Jag tror att människor som är rädda att gå in i ett förhållande eller som inte har "tid" mestadels handlar om att de är rädda att man ska ta något ifrån dem, deras frihet att göra vad de vill. Men som jag sa, kärlek handlar inte om sånt. Man ska inte behöva vara rädd, man bör kasta sig ut och sen visar det sig om man kunde flyga eller inte... Man bör ta vara på de chanser man får för det kanske aldrig kommer igen.
För trots allt så är nog "Everybody is somebodies sombody"
Tror ni att varje människa än ämnad för en annan människa och att de tillsammans ska leva lyckliga ever after eller är det bara få lyckliga människor sm får pröva på den "sanna kärleken"? Ska alla andra gå vilsna runt och runt tills man inser att de är ensammna?
Jag tror att när man hittat en person som man tycker om och vill vara med så bör man ta chansen oavsett vad man har för ursäkter till att saker och ting inte skulle fungera såsom att jag har för mkt saker som händer i mitt liv, jag är inte redo för ett nytt förhållande, jag har inte tid osv. Ibland får man bara en chans att göra saker rätt, sen rätt var det är så vänder dem personerna en ryggen till för de inte orkar vänta på att du ska göra de sakerna som var så mycket viktigare. Kärlek handlar om prioritering, inte om att offra allt man har, inte om att lägga om eller ändra sitt liv för en annan människa utan det handlar om att finnas till. Inte 24/7 utan när personen behöver det som mest. Jag tror att människor som är rädda att gå in i ett förhållande eller som inte har "tid" mestadels handlar om att de är rädda att man ska ta något ifrån dem, deras frihet att göra vad de vill. Men som jag sa, kärlek handlar inte om sånt. Man ska inte behöva vara rädd, man bör kasta sig ut och sen visar det sig om man kunde flyga eller inte... Man bör ta vara på de chanser man får för det kanske aldrig kommer igen.
För trots allt så är nog "Everybody is somebodies sombody"
Kommentarer
Trackback