HeleneLingvall

Ibland känns det som att alla små nedgångar tillsammans gör att man åker nedför i en stor nedförsbacke och man kan inte göra något för att sakna ner farten... Det blir som en kaka på kaka av skit som man inte orkar handskas med. Nu är katten sjuk igen, damsugaren är trasig, veterinärkostnader, skolan, orken och motivationen. När ska saker kännas lätta? När vänder det? Så är det alltid, jag vet att livet har sina upp och nedgångar men på senaste tiden känns det som att nedgångarna tar över. Som tur har jag positivt stöd på sidan av alla mina problem men ibland känns det som att inget av det räcker till...

Man börjar fundera på de val man gjort och inte gjort och de val som man måste fatta i framtiden. Är det här det som jag borde syssla med, är det här jag? Ibland önskar jag att man kunde föutspå saker i framtiden, ifall man bör oroa sig eller inte..

Att katten är sjuk, igen är otroligt påfrestande då jag känner mig så maktlös och ovetande i hur jag ska handskas med situationen. Blir han bättre, kommer han alltid va sån här? mår han dåligt, osv. han kan ju inte prata så jag har ingen som helt aning, fattar nada. Det ända jag vet är att det inte är normalt för en katt att kissa inne, på saker om han aldrig gjort det förut... han är sjuk och jag måste se till att han blir frisk igen. Vilken liten börda man har va?


Och till råga på allt så slog jag av en flisa på tanden igår när vi var ute, det är straffet man får!?:(