HeleneLingvall

Ibland går tiden läskigt fort, så fort att man inte hinner tänka efter vart nånstans man egentligen är påväg. Idag är det två veckor sen min älskade far gick bort, två hela veckor sen! Jag har fortfarande inte riktigt insett och förstått ännu, i mina ögon finns en del av honom fortfarande kvar, såklart alltid i mitt hjärta men känns som att han fortfarande är på denna jord. Ibland känner man sig tom och besviken över hur livet ibland fungerar, hur ett liv kan tas bort inom loppet av några minuter. Döden är något som alla någon gång kommer att gå igenom men att vara den som "är kvar" efter, är inte alltid så roligt.

 

Kom nyss hem från jobbet iallafall, var en tung dag både igår och en lång dag idag. Igår var det ett otroligt oväntat dödsfall på jobbet och jag fick för första gången klä en död människa. usch. Nej livet är inte alltid rättvist och man önskar att man hade en "universal kontroll" (som i filmen klick) där man kunde pausa, spola tillbaka eller stoppa om man ville göra om saker i sitt liv eller se saker igen.

 

Imorgon är jag ledig vilket är skönt, får hoppas på uppehåll idag, ska ut en sväng i skogen sen tänkte jag.

 

Hej! vet inte varför men söndag för mig råkar alltid bli tvättdag. Snart är allting klart och jag sitter och kollar på tv. Var ute och sprang med Sara förut, skönt skönt. alltid roligare att springa tillsammans med någon än själv. Imorgon jobbar jag kväll mellan 15-21.45. Både för och nackdelar med att jobba kväll tycker jag, dagen blir liksom förstörd och man kommer hem så sent. Men det possitiva är väl att man får sovmorgon. Ska posta lite brev på fm och se om mitt paket från Nelly dyker upp någon gång! Det skulle komma förra veckan men verkar inte som att leveransen är i tid... Jag kollade lite förut vad jag ska ha med mig till Spanien förut och packade ner lite saker i resväskan redan, vad längta?! haha. Näst sista veckan nu på jobbet och jag säger bara, halelulja! Inte för att jag har något emot jobbet men jag vill ha ledighet!

 

Ändå om det är två veckor kvar tills jag åker nu så är det så otroligt mycket saker som ska fixas innan, mkt med pappa och lägenheten som ska tömmas, städas ut etcetc. den 9:e aug är begravningen...

 

Sitter och kollar på brudgummens far 2! Har hunnit med en morgonpromenad, en tur till stan för att växla pengar till resan och varit på t-shirt jakt till claudio men hittade inte det som han ville ha, behövde! Han slarvade bort sin favvotröja på semestern och nu är den slutsåld, typ överallt så han har inte turen på sin sida vad det gäller den biten... Det började regna på vägen hem så jah fick lägga i en ordentlig växel för att slippa bli helt blöt.

 

Mina skor som jag beställde kom idag, gah! Snyggaste skorna ever!. De kommer packas ner först i väskan till spanien!

 

Nu är det 2 veckor och några dar kvar (13 aug) tills jag åker till spanien och möter upp babe där. Längtar så mkt, både efter honom såklart men även efter att få komma bort, bara vara och inte tänka på mer än vad man ska äta till middag typ, eller vilket restaurang man ska besöka. Det har varit så mkt saker hela våren/sommaren, småsaker som byggt upp en stress hos mig inombords och jag känner verkligen att jag BEHÖVER KOMMA BORT!. Imorgon ska pappas begravning planeras, mindre kul, sen ska jag hänga med familjen till malmköping för att gå på malmamarken, mer kul, sen tar jag väl bussen hem på kvällen och sen har jag hela helgen där ingenting är inplanerat. Sånna småsaker som att inte ha några saker inplanerade, inge jobb eller något sånt gör oxå att man blir lite stressad och klättrar på väggarna. Förut så älskade jag att vara ifred, att inte behöva göra ett skit men just nu känner jag att jag behöver sällskap, saker att göra för att slippa tänka. Någon som känner igen sig?

 

ska snart cykla till jobbet, slutar 21.45 idag och imorgon som sagt blir det en långdag gällande pappa. Får se hur det slutar. Ha en bra dag allesammans och njut av vädret!

 

 

En del människor har det bra, för bra och en del människor har det helt enkelt mindre bra, ibland till och med skit dåligt. Att veta om att det finns människor runt om sig, vänner eller i familjen som har det skit gör att man ännu en gång känner sig hjälplös utan svar på vad man kan göra för att hjälpa. Livet är inte rättvist och kommer nog aldrig vara det. Jag längtar efter den tiden i mitt liv där jag kan sätta mig ner och slippa oroa mig för sånna här saker, saker som framtid, ekonomi och hur livet kommer se ut om 1 -5 år. Att leva i nuet och ta vara på det man har...

Livet blir nog lättare även för mig, tiden läker alla sår säger man ju, men verkligen alla?? Tveksamt.

 

Idag är jag ledig och det tackar jag gudarna för. Det behövs verkligen. är slut inombords. Sov till halv 11 idag då jag blev väckt vid halv 5 av Claudio som skulle ringa och berätta att han hade dansat skiten ur sig på en tecnoklubb i Aiya napa. Dock så var han nykter sa han, suprise! ;) Lyckades somna om och vaknade sen av att telefonen ringde.

 

Nu ska jag bege mig en sväng till Ica och sen Prata på Skype! Ha en bra dag hörrenini

 

Äntligen sitter jag ner, med fötterna ner och huvudet uppåt och kan andas ut och slippa tänka. Jobbat hela helgen och även idag, till kl 15, cyklade hem, tog emot kattköpare som ville kolla på sin kattunge en gång till, gav mig fan på att jag skulle ut och springa en sväng så tog 5,3 idag igen och jag orkade igenom hela. Vi ska springa milen imorgon, GAH! får se hur det kommer att gå, antar att jag får ladda upp med mycket pasta och sånt innan så att jag orkar, det är ju verkligen sån himla stor skillnad på vad man orkar beroende på vad man stoppat i sig.

 

Kom hem för en liten stund sen, skypade lite med hjärtats Mamma en sväng och pratade även med Cladudio i telefonen förut och måste bara berätta för han är så söt. Han har ringt mig varje kväll nu (väckt mig mitt i natten såklart, när jag sover haha) och såklart är han full och ska prata och berätta vad han gör och hur mycket han saknar mig osv. Han är för jävla söt ibland. idag är det exakt tre veckor kvar tills vi ses och om en timme (om tre veckor) sitter jag på flyget på väg till spanien och 17 underbara dagar med min kärlek! Han sa att han skulle ringa inatt igen och det gör inget eftersom jag är ledig imorgon! ;) Så får se om man blir väckt eller inte sen hihi. Nu ska jag hoppa in i duschen innan svetten kallnar för mkt och jag blir sjuk...

 

bild från i vintras på mig och babe, snygga va?;)

hej alla, idag fick jag en sovmorgon, riktigt skönt!. Dock så blev jag väckt av Claudio som ringde från ayia napa, full mitt i natten och sa att han saknade mig, ganska så sött ändå tycker jag, så det gjorde inget att han väckte mig, har ju som sagt sovmorgon idag! :) Ska börja jobba kl 14. och går hem 21.45 idag. galet sent och sen upp imorgon igen vid 6... Det värsta med att Claudio är i Ayia napa är att man typ måste kartlägga när man ska prata och hur länge, inte direkt så att man kan ringa eller skriva när man vill, risken blir ju att man ringer om varandra eller att man får svar på sms typ 4587 timmar senare än väntat... Men men. De har kul där borta antar jag så jag ska inte förvänta mig för mkt :) Snart är det min tur oxå att åka ner till värmen! längtar så otroligt mkt. Den 13-30 är vi i Alicante, spanien.

 

Nåväl, gick upp vid kvart i 10 ungefär, tog på mig träningskläderna och tog en springtur/rask promenad genom skogen. Det är verkligen så stor skillnad på att springa på morgonen innan man tankat motorn och på kvällen. På kvällen känner man sig som en durasellkanin lbland medans man känner sig som en snigel på morgonen. Nepp morgonmotionen får bestå av promenader hedanefter helt enkelt!

 

Skulle egentligen skypat med Linnea nu innan jag sticker iväg men antar att hon ligger och sover efter nattens jobbpass där borta i Basel, är bara lite avundsjuk sådär. Men förhoppningsvis får jag njuta lite extra nästa sommar av den där underbara staden.

 

Ha en bra dag så hörs vi!

 

Vill ägna detta inlägg åt min underbart älskade och mest underbara underbara pojkvän., sa jag underbar? ;)

 

Vi har vart tillsammans ganska precis nu i 10 månader och 1 dag ;) och jag kan säga att jag är mer lycklig och kär än någonsin. Han har verkligen allt han. Min erfarenhet annars är att killar antingen är för snälla/mesiga men har inget go, vill bara ligga och glo film med päronen typ ELLER så är de idioter som bara bryr sig om sin egen spegelbild och hur många brudar man kan ligga med under en och samma helg. Dvs, utseende men ingen insida.

 

Ibland frågar jag mig själv, hur i helvete hittade jag honom, och vem sände denna ängel och samanförde oss? Han är snygg, otroligt charmig, rolig, världens mest omtänksamma och snällaste människa jag träffat, som till råga på allt har ett hjärta stort som månen. Han har och kommer alltid finnas för mig i vått och torrt, stöttar mig i alla mina nedgångar men står även vid min sida vid uppgångarna. Han sluter cirkeln till mitt liv och utan honom vore jag inte hel. "Bara " tio månader har gått men känns som att vi varit ihop föralltid och det känns så rätt. Han är min bästa vän och själsfrände. Älskar dig claudio Frick!

 

Hej! Dagen har bestått av jobb och jobb, sen slutade jag 14, åkte hem och slängde på mig bikinin och satt typ en kvart på balkongen och solade, men det blev tråkigt så jag gick in igen, sitter nu och fördriver tiden då jag ska ut och springa vid fem med Sara och monika :) Innan måste jag slänga alla äckliga sopor som ligger på balkongen, önskar att det var som förut att man kunde slänga ner soporna i trappuppgången nu måste man typ gå evigheter med de där tunga soporna så därför kan man lätt samla ett litet berg innan man tar tummen ur arslet och faktiskt går iväg!.

 

Saknar min babe så jäkla mkt medans han är i Cypern, solar och har det bra. Det får mig att längta till Alicante ännu mera!

 

Nyduschat, skönt. Sitter i soffan med turban på huvuder och funderar över om jag ska föna håret eller om jag ska gå och lägga mig med blött hår och vakna upp som en efterbliven... Får se vad jag gör, lutar åt det sistnämnda.

Dagen idag då. Jo Cindy kom som sagt förut och åkte hem för typ 1.5 timme sen. Vi började med att gå en promenad på cirka en timme på förmiddagen, sen lagade vi mat, lekte med kattungarna och kollade film, och en hel del prat därimellan såklart. Känns skönt att ha lite kvalitetstid med syskonen, synd dock att det inte blir så ofta... Imorgon är det jobb mellan 7-14, sen hade jag tänkt gå till Friskis men med tanke på att de har cp-sommartider och typ aldrig har öppet så får jag väl ge mig ut och springa imorgon istl. Ska springa milen med Sara och Monika igen på tisdag så måste träna lite, ska ha bättre tid än sist! :) Så kanske kör, 7.5 imorgon eller ökar tempot rejält på 5,3:an bara. Får se vad jag känner för :)

 

Sov gott!

 

Idag är det fredag vilket betyder att idag är sista dagen på min "långledighet" (4 dagar) Imorgon börjas det igen, får se hur det går med tanke på allt som varit. Idag, snart kommer cindy hit och stannar över dagen, vi ska väl gå en promenad, titta lite film kanske och laga god mat osv. Det är nog fint väder tror jag, har inte varit ute än, men det ser inte ut att vara svarta moln på himlen iallafall! (Y). Idag är det 3 dar sen och 1 timme älskade far gick bort och jag är fortfarande som förstenad. Hur och När ska man förstå, inse och börja bearbeta? vet inte riktigt om jag redan bearbetat det mesta med tanke på att han var så himla sjuk tre veckor innan han gick bort, ställde på nått sätt in mig redan då på att detta skulle hända så småningom, men man är nog aldrig beredd eller kan förstå vad som hänt när det faktiskt händer. Att förlora en anhöring är nog det värsta som kan hända en människa och alla handskas med det annorlunda. Som sagt jag är förstenad typ och kan fortfarande inte förstå.

 

Nu är alla kattungar tingade förutom 2, Gloria min lilla prinsessa blev tingad igår och nu är det bara lilla sid och Manny Kvar. Får se när och vart de hamnar sen :)

 

Ha en bra dag allesammans, det ska jag iallafall försöka ha...

Det var länge sen som jag faktiskt kände mig riktigt stolt över mig själv! Annars flyter man på i samma vardag, gör samma saker och aa ni vet. Men inte idag. Idag hängde jag med Sara och hennes vän och sprang milen i Årbyskogen. Och vet ni vad, jag lyckades! Ingen av oss trodde att vi skulle orka så vi satte in oss på 6 km och sen kan vi gå/springa resten. Sen när de 6 km var sprungna så sa vi, äsch vafan, vi springer en till och en till osv sen var vi uppe i i mil och KLARADE OSS IGENOM HELA JÄVLA RUNDAN! Har aldrig i hela mitt liv sprungit så långt och det känns så himla bra. Att klara av ngt som man aldrig hade trott. Det innebär asså att mkt av min vilja att springa och att orka andra saker sitter inte i kroppen eller konditionen utan i huvudet! Intalar man sig själv att man kan SÅ KAN MAN, glöm aldrig bort det.

 

Finns det <3 rum så finns det stjärterum eller vad säger ni?

Många människor häller i sig sprit eller drogar när de är ledsna eller vill ha annat att tänka på, jag tycker att drogen kallad motion funkar alldeles utmärkt. Igår sprang jag med Sara och hennes väninna i kronskogen på 5,3 km och hennes kompis ska tydligen springa ett litet millopp eller vad man ska kalla det så hon behöver träna inför det och frågade om vi skulle med och springa en mil idag, varför inte liksom. ?!?! (vad har jag gett mig in på, klarar jag ens detta???) Men det vet man ju inte först man har provat och vad ska jag annars göra, sitta hemma och älta saker som inte blir bättre. Så klockan sju smäller det, på med gympaskorna och tagga milen. Blir sånna fall (om jag klarar det) första gången i mitt liv någonsin som jag springer så långt :)

 

Gick till pappas lgh förut, skulle hämta en extra telefonsladd till Sony eriksson då jag inte har någon, Startade igång min gamla telefon och köpte ett Lyca mobile sim kort som är bra om man vill ringa/sms till utlandet mycket billigare! :) Så claudio och jag ska prata via det numret när han är borta i ayia napa (han åker imorgon). Annars går ju räkningarna upp till tusen lappar typ om man ska hålla på skriva/smsa från vanliga telefonerna!

 

Ska ta fram lite lax tänkte jag och ladda upp med energi tänkte jag innan man ska springa. Måste till Ica oxå och hämta ut mitt nya bankkort då mitt gamla sprang ifrån mig! :(

 

 

De här Krabaterna ger mig iallafall energi och livsglädje. 6 utav 9 kattungar har nu blivit tingade, så det känns ju super bra iallafall :)

 

 

Dom tre översta finns fortfarande kvar, lilla alex längst ner och resterande kullen är tingade :)

Att inte riktigt än ha förstått vad som skett är nog det svåraste för mig, att inse. Tror nog aldrig riktigt att jag kommer inse att min pappa, min "skapare" och en älskad människa som jag älskade väldigt mycket aldrig mer kommer finnas, kommer aldrig mer kunna prata med honom, se eller röra vid honom men det jobbigaste är som sagt att inse. I mina ögon är han bara borta någonstans men inte så långt som till himlen. Idag har jag varit upptagen hela dagen med kattvisningar och vaccinationer av kattungar så jag har inte riktigt hunnit tänka, inte hunnit fundera eller älta. Men nu fick jag tid och nu kom det jobbiga över mig som en våg, en våg av hemska känslor, sorg och ilska över att livet är så grymt ibland. Men jag ska försöka leva, försöka resa mig och försöka gå vidare. On step at the time.

 

 

En ängel har tagits ifrån oss på denna jord och flugit uppåt, till en fridfullare plats, där smärta och oro inte existerar och den ängeln är du pappa... Vet inte hur eller vad jag ska skriva för att beskriva saknaden och kärleken till dig. Jag önskar att jag kunde gjort mer, sagt mer, gjort saker annorlunda och jag önskar att du hade tagit bättre hand om dig så att du slapp utsättas för detta lidande och att vi kunde fått mer tid tillsammans. Jag önskar att du aldrig slapp genomgå det du genomgick och jag önskar att du fortfarande fanns hos oss. Du är och kommer alltid, föralltid att finnas i mitt hjärta och jag hoppas du väntar på mig när vi en dag ses i himmelen. Jag älskar dig pappa och jag är glad att du slipper lida! Du kan äntligen vila ut. <3 jag hoppas du läser detta...

 

Gud så trött jag är, tänkte ändå slänga in ett inlägg. Har blivit väldigt dåligt på bloggfronten nu för tiden och det är för att dagarna är ganska så smockade (smockade inte = roliga saker endast) Mkt sjukhusbesök, mkt "vuxensaker" och försöka få vardagen att gå ihop samtidigt med nio kattungar som är vildare än själva western. Men de är så rara och söta så det gör mig absolut ingenting. Det är så underbart att se att alla krabaterna har så olika personligheter även om tre utav dem inte är mer än 4-5 veckor. De är framåt och busar, ska pussar, kurra i knät, äta massor av mat och snutta på mamma även om de är alldeles för stora egentligen!

 

Annars då, vad händer i mitt liv? jo nu har jag fyr-dagars-ledig! JIHO. Känner mig verkligen förtjänt av det. Känns som att jag lika gärna kan flytta in i en utav tanternas säng på demensboendet där jag jobbar. Slippar jag cykla så mkt ;) Vad ska jag göra på mina lediga dar då? Jo imorgon ska jag till sjukhuset och hälsa på pappa och vara med under vårdplanering... Sen ska sebbe hem vid 14 och sen tänkte jag kötta på gymmet faktiskt. Onsdag blir det en heldag katter typ, ska hjälpa sara att åka till veterinären och vaccinera typ 20 kattungar sen ska jag hem, folk ska kolla kattungar etc etc. På torsdag ska jag möta upp cicci och Pia för de ska hälsa på Pappa de oxå och sen kanske vi skulle käka ngn stans. fredag är en "inte göra ett jävla skit dag" och babe åker till Ayia Napa, kul för honom, mindre kul för mig.

 

Jaja nu ska jag sova och hoppas att lgh ser ordningsam ut imorgon när jag vaknar (syftar på kattungarna såkart ;) )

Gissa vad!? Idag fick jag tillskott i kattfamiljen. & stycken kattungar och kattmamman till dem. Om man inte visste att katterna inte är mina så hade man kunnat tro att jag är en galen kattsamlare som samlar på småkatter haha. Men så är det INTE!. jag är jourhem och de behövde plats för dessa bebisar. alla förutom 2 är långhåriga och de går åt som smör i solsken, folk vill tydligen ha långhår framför korthår. Men de är så söta så att man dör en smula!

 

här är några bilder. först 3 bilder på mina "gamla" kattungar, de som var här först och sen tre bilder på de nya (3 av 6 st )

 

Det här är lilla Dante

Isak!

mojje!

Namnlösa för tillfället

så söt så att man dööör!

Detta måsre varit den absolut blötaste sommaren på typ 100 år? Det regnar hela tiden och om det inte regnar så regnar det... Sveriges väder är skamligt och nästan så att man skäms. Har inget emot att fly landet om det skulle behövas.

 

Lovade mig själv att gå ut och springa som jag sa och det gjorde jag oxå och i samband med det hände något spännande, gissa? Jo det började REGNA! jiho.

tog mig igenom rundan iallafall och nu skypar jag med Linnea medans mina tre små söta terrorister springer runt och krigar med varandra! >-<

Imorgon är det uppstigning i samband med soluppgång typ, så måste nog dra mig till sängs snart! sov gött

Nyss hemkommer från jobbet och besök hos pappa. Idag känner jag mig sjukt nere. Antingen är det pga. psm eller ngt eller pga min livssituation i dagsläget. Står i valet och kvalet ang vad jag ska göra utav denna kväll. Jobb imorgon igen så ingen direkt idé att hitta på ngt så där spektakulärt inte... Hade ställt in mig 100 % på att springa i kronskogen men med tanke på vädret får jag se vilken tur jag tar, men springa det ska jag göra! Måste bli av med lite negativ energi och in med ny.

 

Långdistansförhållanden är jobbiga speciellt när det verkligen känns att man är flera 1000 mil ifrån varandra i över 4 veckor! Det är ju då som man behöver kärlek som mest... Men men man får väl bita ihop och hoppas att saker och ting löser sig.

 

Ser att kattungarna har vuxit något enormt och de är riktigt tjocka om magarna såg jag nu när jag kom hem haha!, de leker nonstop när jag är hemma men när jag är borta då är de lugna och fina, sover alltid när jag kommer hem och sen börjas det.. Hur kommer det sig måntro?

 

Nej nu ska jag slänga i lite föda i min mage och hoppas att vädret vänder, och humöret oxå för den delen...

Det finns saker här i livet som många, nästan alla tar för givet. Och det är saker såsom, hem, mat, kläder, att vara frisk och pengar. Har man inget hem så har man troligtvis inte det andra heller, och hur ska man då överleva?

 

Något som jag har lärt mig under mina 20 år är att absolut inget här i livet är gratis. Pengar kommer inte serverandes på silverfat (oftast inte, beroende på vart du kommer ifrån såklart) utan du måste jobba för att komma dit du vill här i livet och såklart kommer du möta på både upp och väldiga nedförsbackar. "what dosent kill u, makes u stronger" brukar man ju säga och det stämmer nog ganska så bra. Att känna sorg, rädsla, ilska, ensamhet, förtvilad är bara mänskligt och med tiden kommer alla sår mer eller mindre läkas till en viss del. Som ni märkt så är jag inte så jätte uppåt i min blogg just nu och jag tycker det är skönt att kunna skriva av sig lite här, även om jag bara skriver 1/100 av hur jag egentligen mår och vad som händer i mitt liv. känns inte riktigt som att jag vill att vem som helst ska få ta del av de sakerna som pågår i mitt liv just nu, och de personer som står mig nära vet redan allt.

 

För övrigt då? Jo jag har tre vilda apor (kattungar) som lever rövare hemma hos mig, vet inte om det är uppmärksamhet de söker efter för så fort jag är borta så vilar de så fint och är duktiga och sen när jag kliver innanför dörren så är der KRIG, BUSA, KLÄTTRA, BAJSA, ÄTA, KRIGA OSVOSV. Antar att det är så det ska va men när tar det slut, blir de aldrig trötta? haha. De är så söta så man smälter. Idag var sjukhusbesöket inte lika jobbigt som det annars är, gråten satt i halsen och inte i ögonen. Sen åkte jag och tränade (finally) och sen kom jag hem, kom ett par och kollade på kattungarna och sen tog jag en skogspromenad på en timma. Nu sitter jag här och måste hoppa i duschen, funderar på att slå på tv:n och se om det är värt att se ngt. Imorgon är jag ledig och då blir det ganska mkt pappa och ganska lite annat. Men det känns väldigt skönt att slippa stressa för en gångs skull!

 

Sov gott så hörs vi nog imorgon!

Vart är motivationen, vart är orken och vart är matlusten?

En del dagar är bättre än andra ofc, det vet jag om, men jag börjar fundera på när de där bra dagarna ska knacka på dörren...Jobbat idag, sen idrekt till sjukhuset för att hälsa på pappa och åkte hem mellan uppehållet och össkurarna som hållt på helt jävla dan, vart är detta land på väg egentligen?!?! Sen kom en supermysig familj och kollade på Hope och Gloria och blev fast och tog med sig ytterligare två medlemmar hem! Dröjer inte länge innan jag får in ytterligare katter säkert men nu får kattungarna iallafall springa runt fritt i hela lgh vilket de verkar uppskatte, skit var de busar omkring. Igår så skulle jag prova om det funkade att ha dem i sovrummet så slipper de känna sig så ensamna under natten men det slutade med att de var i mitt hår och krafsade, kurrade i öronen, skulle klättra och fara så jag fick ta ut dem haha. Men nu har de iallafall hela lgh att springa runt i så de klarar sig nog...

 

Nu tänkte jag hoppa in i duschen, förberede för kvällen och sätta mig i soffan och kolla lite på tv, vilket jag egentligen inte har ro till, kollar nästan aldrig på tv längre. Kanske poppar lite popcorn, vem vet! :) Imorgon är det jobb till kl 14 och sen kör jag samma visa igen. Imorgon kommer det en spekulant till en utav kattungarna :)

 

Har nu lagt ut Gloria och Hope på blocket och nu är det bara att vänta och se tills rätt ägare och hem dyker upp!:)

Jo jag lever, men det är knappt. typ. Nu har Claudio åkt hem till sin verklighet igen och jag är hemma hos min. Helgen i stockholm var supermysig och det var verkligen välbehövligt att komma iväg och iallafall försöka tänka på annat även om det inte var lätt hela tiden. Vi var ute på Sturekompaniet på fredagen och igår hade vi en heldag i stan när vi gick runt, kollade i affärer och promenerade lite längst djurgårn och kollade på kungahuset.

Sitter här med en klump i magen och mår ganska så bajs om jag får säga det själv. Känner att jag behöver skriva av mig och inombords känns det som om att en någon form av panikångest håller på att byggas upp. Har aldrig haft det förut men det känns nog såhär. Magont, tungandad ibland och huvudet går i 300 km/h. Gråten i halsen och ett jävla helvete är vad det är just nu. Saker blir ju inte lättare av att man sitter ensam i den här jävla skithålan! Jag har iallafall 3 söta kattungar här som vill och behöver min kärlek. Så jag ska göra mitt bästa för att fortsätta vara någorlunda stark. Over and out.

 

Aldrig förr har jag känt mig så arg, hjälplös, ledsen, otillräcklig och slut som nu. Jag känner mig så fruktansvärt tom men samtidgt är jag full av känslor och sorg att jag skulle kunna springa 30 mil bara på den ilskan över att saker är som de är. Jag frågar mig själv gång på gång. varför. VARFÖR?! Livet är inte rättvist alla gånger och det visas verkligen nu. Jag kommer nog inte blogga på ett tag framöver för det enda jag känner nog är sorg och otillräcklighet. Jag kommer tillbaka när livet för mig ljusnar.