HeleneLingvall

Cindy berättade igår att på deras undervisning så pratade de om komunikation och samspelet i klassen och vilken roll man har/får som enskild individ. Först när man är ny i en grupp så är det spännande och inressant, man undrar vilka alla är och alla är glada. Sen efter ett tag så börjar man se vilka alla är och man kanske delar in sig i olika grupper. Sen när det gått ytteligare ett tag så börjar man få sin egna roll i gruppen, kanske är man den " roliga ", den blyga, den pratiga etc...

Och desto mer man umgås med samma männiksor i samma grupper så kanske det är så att man kommer att växa i från varandra. Man kanske inte känner samma samhörighet med de man umgås med längre.

Jag känner att det har börjat bli en svacka nu där jag står. Jag vet inte lägre vilka som är ens riktiga vänner, de som ställer upp i vått och tort och de som man alltid vet står bakom en om man faller.... Jag trodde det fanns fler, men tydligen inte. vet inte vilka det är som snackar skit om en när man vänder ryggen till... Är så trött på alla dessa falska leenden, spel och att man inte kan vara en stor grupp av vänner utan det är alltid nån som man måste tycka sämre om! Nej jag är trött på det och tänker fan inte ta mer skit, orkar inte låssas vara glad när jag egentligen inte är det... Har legat nere så länge att jag knappt vet hur man tar sig upp igen...