När blir man egentligen vuxen?!
Imorgon tar jag studenten, jag tycker att det låter ganska så vuxet, gör inte ni? Eller när tar man det "officiella" steget ut i vuxen världen och vem bestämmer det? Är det när man går ut gymnasiet, skaffar jobb och helt plötsligt ska stå på egna ben eller är det när man fått barn?, flyttat ihop med sin kille? köpt egen bil osv? Jag tror inte det finns någon kategori för när man blir vuxen utan det måste man nog känna efter själv. Jag anser inte att jag är vuxen än, men den dagen jag flyttar till egen lägenhet, betalar mina egna räkningar, har stadig ekonomi och kan ta lån för att köpa bil, då är man nog en bra bit på väg. Då kan man nog kalla sig vuxen. Men sen att en del har mer av sitt barnasinne kvar är ju en annan femma :)
Imorgon tar jag studenten, och det är verkligen blandade känslor inför det. Ska bli så otroligt skönt att slippa skolan för ett tag, jobb och tjäna egna pengar och roa sig. Visst egentligen är gymnasiet ett paradis, man får pengar varje månad, gratis lunch varje dag och får spendera dagarna i ända med att umågs med kompisar men jag vill se vad som finns runt om kring mig, uppleva och leva.
Jag vet inte vad som kommer hända mig i framtiden, vet inte vart jag hamnar i landet eller med vilka personer. Men en sak vet jag och det är att jag är stolt över mig själv att jag klarat av de här tre, faktiskt jobbigaste åren i mitt liv och vet att jag klarar att stå på egna ben till och med nu.
Hoppas att morgondagen blir den bästa dagen i mitt liv och jag kommer verkligen känna ren, pure happyness! :D
coktailmiddagen igår, mkt trevligt!
Imorgon tar jag studenten, och det är verkligen blandade känslor inför det. Ska bli så otroligt skönt att slippa skolan för ett tag, jobb och tjäna egna pengar och roa sig. Visst egentligen är gymnasiet ett paradis, man får pengar varje månad, gratis lunch varje dag och får spendera dagarna i ända med att umågs med kompisar men jag vill se vad som finns runt om kring mig, uppleva och leva.
Jag vet inte vad som kommer hända mig i framtiden, vet inte vart jag hamnar i landet eller med vilka personer. Men en sak vet jag och det är att jag är stolt över mig själv att jag klarat av de här tre, faktiskt jobbigaste åren i mitt liv och vet att jag klarar att stå på egna ben till och med nu.
Hoppas att morgondagen blir den bästa dagen i mitt liv och jag kommer verkligen känna ren, pure happyness! :D
coktailmiddagen igår, mkt trevligt!
Kommentarer
Trackback