Med tiden läker alla sår?
Om man ska utgå från läkemedelsterm typ så säger man att med tiden så läker alla sår. Men de psykiska såren då?
Visst det kanske blir bättre med åren men jag tror inte att alla sår kan läkas med tiden, vad tror ni? Som min syster sa så handlar det väl lite om hur mkt man VILL försöka gå vidare och glömma, men en del händelser sitter så djupt inne så att det inte går att bli helt "frisk"
Detta handlar inte om mig själv, utan jag satt bara och tänkte på att man som människa oftast dömer människor utifrån hur det ser ut, beter sig och bemöter andra människor. Men många som har det svårt, jobbigt i sina liv har även lärt sig hur man håller fasaden uppe och hur man visar sig stark för att ingen annan ska kunna komma och kritisera eller undra något. Det svåra är nog inte att leva med problemet utan det svåra är nog att våga ta styrkan till sig och BE om hjälp. för hjälp finns alltid att få om man bara vill :)
Annars då? Jo det är bra. tatueringen läker bra, det börjar klia lite smått nu och obehaglighetskänslan av smärtan börjar försvinna. Usch får magvrid när jag bara tänker på hur jag låg där som en bebis med kolik och försökte ligga still så att han inte skulle måla mig fel. ehhe
Men det bliv bra ändå. Det skiljer underfär ganska exakt ett år mellan mina två tatueringar så det lär väl dröja ett år till innan jag gör mig tredje... En varje år tills jag dör?! :S hmm haha kanske kan vara nått??
Visst det kanske blir bättre med åren men jag tror inte att alla sår kan läkas med tiden, vad tror ni? Som min syster sa så handlar det väl lite om hur mkt man VILL försöka gå vidare och glömma, men en del händelser sitter så djupt inne så att det inte går att bli helt "frisk"
Detta handlar inte om mig själv, utan jag satt bara och tänkte på att man som människa oftast dömer människor utifrån hur det ser ut, beter sig och bemöter andra människor. Men många som har det svårt, jobbigt i sina liv har även lärt sig hur man håller fasaden uppe och hur man visar sig stark för att ingen annan ska kunna komma och kritisera eller undra något. Det svåra är nog inte att leva med problemet utan det svåra är nog att våga ta styrkan till sig och BE om hjälp. för hjälp finns alltid att få om man bara vill :)
Annars då? Jo det är bra. tatueringen läker bra, det börjar klia lite smått nu och obehaglighetskänslan av smärtan börjar försvinna. Usch får magvrid när jag bara tänker på hur jag låg där som en bebis med kolik och försökte ligga still så att han inte skulle måla mig fel. ehhe
Men det bliv bra ändå. Det skiljer underfär ganska exakt ett år mellan mina två tatueringar så det lär väl dröja ett år till innan jag gör mig tredje... En varje år tills jag dör?! :S hmm haha kanske kan vara nått??
Kommentarer
Trackback