I hate being alone

Jag trodde att jag var lite utav en ensamvarg, men när jag tänker efter så är det då som jag mår som sämst egentligen. När jag är själv länge så är det då tankarna börjar komma upp, jobbiga saker kommer tillbaka och tankarna går som en bergochdalbana. Jag tycker inte om att vara själv. Jag saknar min familj, saknar allt flumm, saknar middagarna där man alltid var minst 5 vid bordet till skillnad från 1 nu. Jag saknar att alltid ha någon att prata med, en hund som var som en svans eller en dement katt som mjauuaarhela tiden. T.o.m. att höra småsyskonen bråka om skitsaker är något som jag saknar. Då vet man iallafall att det är liv i stugan. Ordspråket: "Det är inte först man inser vad man förlorat som man inser vad man hade". Visst jag har inte förlorat min familj, men man kan väl säga att jag förlorat närvaron av dem. Saknaden blir speciellt stor när jag är ensam, som ikväl, ensam en fucking jävla fredagkväll.

Kan lika gärna gå och lägga mig egentligen, men nee inte det heller kan jag göra. Grannjäveln spelar musik så jag får väl vänta tills sisådär 4 imorgonbitti.

Iallafall, saknar alla er där hemma!! <3

Kommentarer
Postat av: Mamma Rosi

Men lilla gumman ryck upp dig.Vi kommer och "stormar" din lägenhet nästa helg, söndag närmare bestämt:) , då blir det liv i luckan.Puss&kram <3

2011-02-19 @ 23:58:57

Vad har du på hjärtat?:

Namn:Ditt namn :)
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback