Man slutar aldrig förvånas
Har ni tänk på att destå högre upp man sätter saker, desto mer hoppas man att det ska bli som man tänkt. Men man bli bara mer besviken när det inte blev som man trodde. Jag trodde jag kände vissa saker för en del människor/saker, men när jag tänker efter så känner jag ingenting alls. Jag tror att de beror på att man som sagt har satt saker/tankar för högt upp som på en pedistal och när det gång på gång inte blir som man tänkt sig så slutar man bry sig, man stänger av. Iallafall jag.
Man förväntar sig inte längre att saker och ting ska vara på ett speciellt sätt utan man tar saker för vad det är och inte för vad man tror det kommer att vara. Det handlar om att behandla sig själv väl och inte alltid sätta andra människor före, för i slutändan så kommer det vara man själv som drabbas hårdast av sina felsteg.
När jag var mindre, för några år sen så blev jag lätt kär. Jag hade lätt att öppna mig för människor, kanske för lätt. Jag ville alla väl och försökte anpassa mig för att "smälta in i mängden". Men jag har lärt mig mycket av mina egna felsteg, att inte lite på alla människor och framförallt att inte öppna sig för mycket till människor man inte känner. Att bli kär, är för mig idag en konst. Länge sen jag kände det där pirret i magen, oberskrivliga glädjen över att träffa en annan människa. Vet inte om det beror på tidigare incidenter eller om jag bara inte är redo att skaffa ngt seriöst, kanske inte är redo att öppna mig ännu en gång. Dags att fokusera på mig själv, mitt liv och min framtid!
Man förväntar sig inte längre att saker och ting ska vara på ett speciellt sätt utan man tar saker för vad det är och inte för vad man tror det kommer att vara. Det handlar om att behandla sig själv väl och inte alltid sätta andra människor före, för i slutändan så kommer det vara man själv som drabbas hårdast av sina felsteg.
När jag var mindre, för några år sen så blev jag lätt kär. Jag hade lätt att öppna mig för människor, kanske för lätt. Jag ville alla väl och försökte anpassa mig för att "smälta in i mängden". Men jag har lärt mig mycket av mina egna felsteg, att inte lite på alla människor och framförallt att inte öppna sig för mycket till människor man inte känner. Att bli kär, är för mig idag en konst. Länge sen jag kände det där pirret i magen, oberskrivliga glädjen över att träffa en annan människa. Vet inte om det beror på tidigare incidenter eller om jag bara inte är redo att skaffa ngt seriöst, kanske inte är redo att öppna mig ännu en gång. Dags att fokusera på mig själv, mitt liv och min framtid!
“Enjoy the little things in life, for one day you may look back and find they were the big things”
Kommentarer
Trackback