HeleneLingvall

Känns verkligen som att jag är inne i en period då mitt liv går som en bergochdalbana. Ibland känns allting jätte bra och ibland känns det som pesten. Men jag har bott här själv i en vecka nu exakt och det börjar bli jobbigt. När skolan börjar så blir det bättre, det är jag säker på men det är så mycket tankar som far runt i mtit huvud just nu och jag vill bara vara hemma men familjen nu för jag saknar dem, gemenskapen och glädjen. Känslan av att man ska förlita sig fullt på sig själv, sina egna val och beslut. Allt som man gör gör man för sig själv och ingen annan. Så mycket man ska hålla koll på, saker måste göras på ett rätt sätt, räkningar ska betalas, mat ska lagas och soppor ska slängas.
Detta är bara en bråkdel av sysslor som behöver göras i ett hem och man tänker inte på den först man själv är i denna sits.

I´m tired of walkning the same road over and over again and never getting forward.

Men jag har och ska lova mig själv att från och med måndag så börjar mitt nya liv, tre år har jag framför mig och de ska bli mina bästa tre år någonsin!

Nu ska jag se om man kan/orkar fixa något att äta :)