HeleneLingvall

Åh vet inte vart jag ska börja, men känner att jag måste skriva av mig efter kvällens bravader. Har just läst mitt liv nedskrivet på typ 100 sidor. Efter 1,5 sida kom tårarna. Saker jag alltid undrat över men aldrig fått svar på kom ikväll. Jag har äntligen fått svar på varför saker slutade som de gjorde. Samtidigt som en börda lyftes från mina axlar så växte sig tomrummet ännu starkare. Vet inte varför men känns som om jag blivit lämnad ensam av de människor som borde ha funnits där för mig, för oss syskon. Att inte få en förklaring till varför, gör att jag inte kan bli annat än ledsen. Jag tror även att jag aldrig kommer få svar på de frågorna. Varför, varför och varför. Ibland vill man vara stark, visa att man inte blir ledsen över saker som sårar än, man vill bevisa för andra att man är oslagbar. Men ikväll är jag väldigt sårbar. Känns löjligt att sitta och gråta för sig själv, men ibland kan det behövas. Kan behöva vara själv och rensa tankarna. Även om jag egentligen skulle behöva någon som kramar om mig och säger att allt kommer bli bra, det kommer lösa sig så kanske det är bäst att vara själv ändå. Antar att man blir stark genom att klara sig ut svåra situationer på egen hand för då vet man hur man ska lösa dem i nästa jobbiga situation.

Men att se sitt liv nedskrivet i en bunt papper utifrån andra människors tolkningar känns som ett slag i magen. Ingen människa förtjänar att leva på det sättet. Även om personerna i fråga hade svårt även med sig själva så borde man tänka till. Är det värt det, vad bör man sätta i första hand? Sina barn eller sina egna behov?

Jag är så oerhört tacksam över att det slutat som det gjort för mig, att jag fått växa upp i en familj som gett mig allt jag behöver. Kan inte vara annat än tacksam, men samtidigt så tänker jag ofta, what if? Tänk om vi aldrig hade flyttat, eller om vi hade kommit till en annan familj, hur hade livet för mig sett ut idag?

Såklart kommer jag aldrig få svar på de frågorna men samtidigt när jag tänker efter så vill jag nog inte ha svar. Är nöjd som det är idag, är glad att sitter här i min soffa, har en egen lägenhet, påbörjat en utbildning, har en egen katt, klarar mig helt själv och har en underbar familj där hemma som betyder allt.

Tomrummet kommer nog aldrig fyllas, men det kan bli fullare.

Godnatt på er!