HeleneLingvall

Till nästa onsdag, till seminarium tre så ska vi ha läst en självbioagrafi som håller sig inom ramarna för det vi läser just nu. Boken och även filmen heter fjärlien i glaskupan som jag valt och det är en film som är så himla tragisk verkligen. Känner ett slags vemod när man tittar på filmen. Handlar om en man, chefredaktör för tidningen "elle" i Paris. Han får en akut hjärnblödning och hamnar i koma i tre veckor. När han vaknar så får han klart för sig att han fått diagnosen "locked-in-syndrome". Dvs han är fången i sin egen kropp. Kan inte röra någon kroppsfel, är heltkroppsförlamad och kan inte äta själv eller prata. Har även tre barn och hela hans liv förändrades inom loppet av några sekunder. Och just det får en att tänka till. Saker kan hända fortare än man anar och därför borde man uppskatta livet lite mer och ta tillvara på saker/stunder som man kanske aldrig kommer att uppleva igen. För som sagt men kan bara leva i nuet egentligen. Morgondagen är en annan historia och man får hoppas på att man får uppleva varje morgondag utan att något tas ifrån en.

En film som alla borde se. Han skrev även boken själv med hjälp att ett alfabetiskt blinksystem och personen som skrev ner allt han ville säga... Som sagt, lev i nuet dröm om framtiden.