HeleneLingvall

Det var länge sen som jag faktiskt kände mig riktigt stolt över mig själv! Annars flyter man på i samma vardag, gör samma saker och aa ni vet. Men inte idag. Idag hängde jag med Sara och hennes vän och sprang milen i Årbyskogen. Och vet ni vad, jag lyckades! Ingen av oss trodde att vi skulle orka så vi satte in oss på 6 km och sen kan vi gå/springa resten. Sen när de 6 km var sprungna så sa vi, äsch vafan, vi springer en till och en till osv sen var vi uppe i i mil och KLARADE OSS IGENOM HELA JÄVLA RUNDAN! Har aldrig i hela mitt liv sprungit så långt och det känns så himla bra. Att klara av ngt som man aldrig hade trott. Det innebär asså att mkt av min vilja att springa och att orka andra saker sitter inte i kroppen eller konditionen utan i huvudet! Intalar man sig själv att man kan SÅ KAN MAN, glöm aldrig bort det.

 

Finns det <3 rum så finns det stjärterum eller vad säger ni?