HeleneLingvall

Jo jag lever, men det är knappt. typ. Nu har Claudio åkt hem till sin verklighet igen och jag är hemma hos min. Helgen i stockholm var supermysig och det var verkligen välbehövligt att komma iväg och iallafall försöka tänka på annat även om det inte var lätt hela tiden. Vi var ute på Sturekompaniet på fredagen och igår hade vi en heldag i stan när vi gick runt, kollade i affärer och promenerade lite längst djurgårn och kollade på kungahuset.

Sitter här med en klump i magen och mår ganska så bajs om jag får säga det själv. Känner att jag behöver skriva av mig och inombords känns det som om att en någon form av panikångest håller på att byggas upp. Har aldrig haft det förut men det känns nog såhär. Magont, tungandad ibland och huvudet går i 300 km/h. Gråten i halsen och ett jävla helvete är vad det är just nu. Saker blir ju inte lättare av att man sitter ensam i den här jävla skithålan! Jag har iallafall 3 söta kattungar här som vill och behöver min kärlek. Så jag ska göra mitt bästa för att fortsätta vara någorlunda stark. Over and out.