HeleneLingvall

Ibland känns det som om världen runt omkring en springer i rasande fart medan man själv väntar pâ att fâ kliva pâ. Satt och kollade lite bilder förut pâ familjen och andra människor som i mina ögon fortfarande är smâ, eller iallafall mindre än vad de borde vara i mina ögon. Ett exempel är ju bara min lillebror, han fyller 16 i âr, dvs tvâ âr ifrân att vara 18, Blir lika förvânad varje gâng jag âker hem och inser att han faktiskt är längre än mig och har alldeles för mörk röst haha. Likasâ sâ börjar tiden och framtiden kännas som ett stenkast iväg. Nu är det inte lângt kvar tills jag har gâtt klart skolan och förhoppningsvis sâ kommer allt gâ bra och jag fâr min examen i tid. Och förhoppningsvis gâr jag ut med känslan av att veta vad jag faktiskt hâller pâ med, och vad kommer hända om tvâ âr, vart kommer jag bo, kommer jag vara bosatt i schweiz? Kommer jag kunna prata Tyska, vad kommer hända i mitt liv osvosv. Det här är bara en brâkdel av det som sker i mitt huvud just nu , oroheten över att inte ha kontroll och att inte veta. även om vägen dit ändâ är sisâdär 1,5 -2 âr kvar sâ känns det som att jag behöver skriva en checklista typ imorgon... Jaja, fâr försöka ta en dag i sänder och se vart allt leder, man kan aldrig veta vad som händer imorgon och det kan väl vara rätt sâ spännande ibland right?