HeleneLingvall

Jag har tänk på en sak, hur läskigt, svårt, hemskt, jobbigt och underderbart det kan va att öppna sig för en annan människa så pass mycket att det känns som att man står helt naken. Jag tror att desto mer man blir sårad i sitt liv av olika människor desto större skal bygger man upp runtomkring sig. Jag har levt med ett skal runt mig ganska så länge, tjockare i olika perioder i mitt liv och ibland åker det av lite men sen byggs fler lager upp igen. Nu börjar jag skala av mig lite mer för varje dag som går men är så rädd att jag ska behöva bygga upp ännu ett lager... Det sägs att människans största rädsla är att bli avvisad/sårad och det tror jag stämmer. Men att leva i tron om att man kanske kommer att bli sårad någon dag funkar ju inte heller, så jag tror att man bör leva som man gör, ta en dag i taget och göra det man gör bäst.

Det är en konst att lära sig att älska och att bli älskad.