Hemma i sverige
Ångesten och saknaden av mitt extraliv i basel är för stark för att jag ska kunna känna mig glad över att vara tillbaka i sverige. De här 13 dagarna har varit de bästa dagarna någonsin i basel även om vi inte gjort någoy speciellt. Närheten, sällskapet, grillning i parken i skön sommarvärme med vänner och min man har varit obeskrivliga... Ju oftare jag åker dit ju mer står jag med andra benet kvar när jag åker hem. Älskar allt den staden har att erbjuda och vill inte åka hem. Såklart så saknar jag min älskade familj och vänner men det går inte att beskriva känslan av att vara där. Jag känner mig hemma. Livet i eskilstuna känns mer som en hållplats där man väntar på att tåget till framtiden och vuxenlivet ska komma... Vill ha en spåkula och kunna se hur livet efter studierna kommer att se ut.. Fast det är väl kanske att förstöra hela spänningen av att inte veta hur livet kommer se ut, att fortfarande stå och pendla på ett ben och vänta på tåget...
Är i stockholm nu iallafall och väntar på att tåget ska ta mig till eskilstuna och verkligheten... Hejsålänge